Lesson learnt
“Nobody will protect you from your suffering. You can’t cry it away or eat it away or starve it away or walk it away or punch it away or even therapy it away. It’s just there, and you have to survive it. You have to endure it. You have to live through it and love it and move on and be better for it and run as far as you can in the direction of your best and happiest dreams across the bridge that was built by your own desire to heal.”
-Cheryl Strayed
Jag är enormt tacksam för allt livet gett mig. Jag har mycket som andra bara kan drömma om. Men varför har jag sådan otur? Varför ????? Jag har kämpar i två månader inför den här tentan, och vad händer? Jo, jag försover mig. Idag. Av alla dagar. Tentan började för nästan 30 min sedan. Jag måste få komma in och skriva provet. Jag måste. Annars kan jag lika gärna ge upp. Skita i utbildning bara skaffa nått skit jobb och leva på det. Im done.
Äntligen kan jag be igen. Det finns verkligen ingen tröst som att lägga pannan mot golvet och gråta inför Allah. Han är den ända som bryr sig, den ända som vet. Och tänk att man inte ens behöver förklara. Om det inte vore för Allah, hade jag aldrig varit så hör stark som jag är idag. Alhamdullilah.
what i never
learned
from my mother
was that
just because
someone desires you
does
not mean
they value you.
Desire is the kind of thing
that
eats you
and
leaves you starving.
Då har man fixat en blogg :).. Har faktiskt funderat länge på att få igång en .. Inte för att alla gör den men för att det känns som att det skulle vara skönt att ha en plats som man kan bara skriva fritt. Låta sina känslor komma ut i det fria. Slippa sätta band på sig själv för att det man tycket och tänker inte är "passande" med den vardagliga synen som vi svenskar har. Men vem är jag? Jag är svensk. Det tycker jag i alla fall. Men Förmedlingen inte allmänheten för jag har inte det typiska utseende som passar under den titeln. Jag är en tjej på 20 år med ursprung från mellanöstern. Jag är muslim (allhamdullilah) och uppvuxen i Sverige. Jag är stolt över vem jag är, men att leva i en blandkultur i ett land där det är mer accepterat att tro på utomjordingar än gud är inte alltid så lätt. Och dessutom vara tjej. Man måste anpassa sig till allt. Klädsel, språk, karaktär.. You name it. Man lär sig tillslut. Man är en typ av människa hemma och en annan med kompisarna. Man formas och slipas till slut känner man sig bekväm.. Så har det varit för mig i alla fall :P Då kan man ju undra varför jag valt att kalla Bloggen för Naqia? Det är ett arabiskt flicknamn. Inte mitt namn, men det har samma betydelse som mitt eget namn har. Ren, äkta, Pure på engelska. Mitt namn har egentligen fler betydelser men om jag avslöjar dom kan man nog räkna ut vad jag heter så jag låter nog hellre bli :P. Jag vill vara anonym så jag ska kunna uttrycka mig till 100%. Vill kunna skriva mina känslor så som de verkligen är. I deras äkta form, för att jag vet att som mig finns det massor av andra tjejer som känner likadant. Vi bara säger det inte till varandra. Jag hoppas Inshallah att mitt skrivande kommer lätta på mitt hjärta, och förhoppningsvis de som läser. So here we go…