naqia

Tänk att ha en bebis. En helt egen liten bebis. Ett liv man är ansvarig för. Att ta hand om, mata, uppfostra.  Tänk att ha någon underbar man att kunna dela det med. Någon som tar hand om mig, sin fru. Som tar hand om sitt barn. Som pratar med en lugn ton i rösten. Som rör mig med varsamhet och kärlek. Som älskar inte bara mina styrkor utan även mina brister. Som skvätter vatten på mig när han diskar medan jag lagar mat. Som ger mig den större biten av kakan. Som smyger in i sovrummet efter att ha varit uppe och spelat x-box, men ändå vaknar tidigt för att väcka mig till fajr. Som uppfostrar sina barn genom att vara, inte genom att tala. Tänk att vara en arbetande kvinna, men vara heltid mamma och komma hem till en familj där balansen är komplett. Där man ber, och man älskar, där man skrattar och gråter. Där man jobbar och vilar. Där man tror på varandra. Där drömmen är desamma.

Jag vill ha en kärlek som solen, som får mig att ge värme och ljus till alla i min omgivning. Jag vill vara älskad och älska tillbaka. Jag vill vara tillräcklig. Jag vill ha kärlek.