naqia

Det är så svårt att släppa taget om dig. Du säger först att du är ledsen för allt som hänt och att du ångrar allt men jag blir sur och skjuter bort dig. Då ber du om ursäkt. Helt genuint. Du ber om ursäkt. Och du säger att du ska släppa mig. Nu ser jag. Du tycker själv inte att du förtjänar mig. Du tror själv att du kommer såra mig i framtiden. Du lämnar mig för min skull. Du offrar din egen vilja för att kunna ge mig vad jag förtjänar.. Älskar du verkligen mig så mycket??? Älskar du mig så djupt? Jag hörde på din röst idag.. Du var rädd. Du var rädd att jag skulle höra osäkerheten i din röst. Därför försökte du vara stadig i dina ord. Och det va du. You never broke. Jag älskar dig. Men Du har gjort saker så komplicerat. Jag vill ha dig. Men jag kan inte ta tillbaka dig längre. Vad är jag för en tjej då. Ingen själv respekt. Men är det viktigt om jag har någon som kommer älska mig livet ut ända till oändligheten? Ska jag verkligen ha så mycket stolthet att jag riskerar att bli ensam? Jag vet inte. Vet inte längre vad jag ska göra. Är det någon där ute som kan ge mig tips? Är det någon som kan göra istakara åt oss? Jag och han har gjort men vi kommer inte fram till någonting. Vi virvlar ner i en ond cirkel. Livet är så svårt. Jag vill bara få jannah. Nu nu nu. Jag vill vara få jannah nu...