This is me
Då skriver jag igen. Efter ett riktigt bra tag. För att vara ärlig glömde jag bort mitt inloggnings konto ( hehe :3) så det bidrog en del to the Delay. Jag har ingen annan ursäkt att komma med.
Hur ser mitt liv ut idag?
Jo allhamdullilah, med Guds vilja mår jag otroligt mycket bättre. Jag har haft mina värsta dagar. På ett sätt lever jag lite halvt kvar i dem. Men jag är medveten om dem. Svårt att förklara. Men när man hamnar i en sån djup sorg så är shaitan den första som kommer springandes för att hålla om en. Torka ens tårar. Shaitan utnutjar varje tillfälle till att missleda en. Man blir så utom sig sv sorg att man slutar bry sig om vem eller vart denna tröst kommer ifrån. Sakta under omfamningen trär djävulen in nål efter nål i din ryggrad och innan du vet om det är du förlamad av synder som tynger din kropp. Jag är i det stadiet nu att jag insett att det var djävulen som omfamnade mig. Men den kunskapen gör mig stark. Stark nog att kunna ta mig ut ur det. Jag måste bara vara försiktig. Se till att jag inte trampar i hans fällor. Att jag inte lyckas övertalas av hans mjuka värmande ord som kommer senare få mitt skin att brinna i lågor. Astaghfirullah. Shaitan är sannerligen människans största fiende, men en större fiende än honom måste nog vara en själv.
Det var ungefär vid den här tidpunkten av förra året då min värd, som jag kände den då, bröt samman. Jag har faktiskt råka träffa på "honom" när jag var på väg hem en dag från skolan, men den träffen får jag prata mer om någon annan gång.
Så här, ett år senare ser mitt liv ändå inte ut så annorlunda från vad det var innan jag träffade honom. fortfarabde är jag en liten flicka i en stor läskig värld, haha :p men jag har mina skyddsänglar. Ock livets resa har gett mig ärr som ger mig visdom och som gör mig klok. Jag kan fortfarande vara en liten flicka men bara att nu är jag medveten om mina brister.
Innan jag avslutar mitt inlägg vill jag bara tydliggöra mig själv. En syster skrev en kommentar på mitt förra inlägg om att jag ska vara stark och att leva med guds villja. tack kära du för dina goda tips. Sedan nämde du att jag ska sluta tycka synd om mig och sluta skriva de typer av inlägg som jag gör. Då vill jag vara tydliggöra att här, på denna blogg, är den ända plats för mig där jag kan få tycka synd om mig. jag har nämnt om att jag faktiskt har denna blogg för att kunna avlasta från min hjärna och kunna få mig må bättre. Den här bloggen handlar bara om MIG och då skriver jag mins tankar i deras nakna form. Om det finns fler som tycker det är obehagliga inlägg som skrivs eller att jag har fel då ber jag hemskt mycket om ursäkt, men får då be er att inte besöka mer för er egen skull så jag inte förolämpar någon med mins inlägg. Jag skriver för att lätta på mitt hjärta. Det här gör jag bara, och enbart, för mig själv.
untill next time, stay strong and do what you have to in order to survive ✌